Det är svårt att förklara definitionen av kärlek. Den svåraste frågan hittills. Men kärlek för mig i grunden handlar nog om trygghet. När man just blir kär är man ju nästan lite knäpp. Man gör saker man egentligen inte tänkt göra. Man går runt hela dagarna (och nätterna) och tänker på en person som får ens ben att skaka och ens mun att le tills man får ont i käken. Ibland har man otur och hamnar i något som kallas olycklig kärlek, det suger, men det går över även om det kan ta en väldans tid. När man har tur så blir man kär i någon som är lika kär tillbaka och då är det ju helt fantastiskt, den där första månaden går man på något slags kärleksknark. Man kan stå och diska och tycka att det är kul, skolan blir enkel och allt som kändes tungt innan ljusnar upp. Plötsligt kan någons brister vara så otroligt charmiga och fina. Det pirrar i magen och man kan inte få nog av att röra vid varandra eller se på varandra. Det är ju så nytt och spännande. Allt är verkligen som på rosa små moln. Men när den där "nykärheten" är förbi och ett starkare band skapas, man blir två. Då man kan lita på varandra och man inser att man kan bli uppfångad då man faller och fånga upp någon tillbaka. Man tar sig igenom lycka och sorg tillsammans. Även om allt inte är nytt längre så har kärleken inte svalnat utan den har utvecklats och blivit ännu starkare. Då skapas en trygghet som jag tror är bland det bästa man får i livet. Jag tror inte att man får uppleva den kärleken många gånger i livet men det är också det fina, för då är det så otroligt stort när den kommer. och det är min definition av kärlek. Och som någon frågade, så har jag lånat denna text av en annan bloggare eftersom jag idag har varit så insprationslös och inte kunnat komma på någonting att skriva.